Sedan kriget i Ukraina började har Europeiska unionen (EU) infört en rad ekonomiska sanktioner för att försvaga Rysslands förmåga att finansiera sin krigsinsats. En av huvudstrategierna har varit att kraftigt minska beroendet av rysk energi. Embargon mot råolja, minskade naturgasimporter och diversifiering av energileveranser markerar ett historiskt skifte. Dessa förändringar i energiflöden har dock medfört betydande miljökonsekvenser som ofta ignoreras i politiska beslut.

Är det en bra idé att ersätta rysk gas med flytande naturgas (LNG)?

Före konflikten stod Ryssland för cirka 40 % av EU:s naturgasförbrukning, främst genom stabila infrastrukturprojekt som Nord Stream och Yamal. Idag har detta beroende minskat till under 15 %. Även om detta är en strategisk framgång har det också tvingat Europa att i stor utsträckning förlita sig på flytande naturgas (LNG), en lösning med negativa ekologiska effekter.

LNG transporteras med gastankfartyg från länder som USA, Qatar eller paradoxalt nog Ryssland. LNG är mer förorenande än gas som transporteras via pipelines. Själva processen att kondensera gasen till flytande form vid -162 °C kräver enorma mängder energi, följt av en lika energikrävande förgasningsprocess vid ankomst. Därtill kommer utsläppen från sjötransporter, som är särskilt energikrävande: ett gastankfartyg behöver upp till tjugo gånger mer energi per kubikmeter gas än en pipeline.

Dessutom kommer en stor del av den LNG som importeras från USA från skiffergas, som utvinns genom hydraulisk spräckning. Denna metod genererar massiva metanutsläpp, en växthusgas som är 25 gånger mer kraftfull än koldioxid över en 100-årsperiod. Nya studier tyder på att LNG, sett över sin livscykel, kan ha lika höga utsläpp som kol, vilket hotar EU:s klimatambitioner.

Ökat tryck på fossila infrastrukturer

För att ta emot LNG har europeiska länder, särskilt Tyskland, påskyndat byggandet av LNG-terminaler. Även om dessa infrastrukturer är nödvändiga för att säkra kortsiktig energiförsörjning, riskerar de att låsa Europa i ett långvarigt beroende av fossila bränslen. Deras lönsamhet bygger på decennier av användning, vilket bromsar övergången till förnybar energi.

Denna inlåsning i koldioxidintensiva lösningar sker samtidigt som investeringarna i ren teknik i Europa, trots en ökning, inte håller jämna steg med behoven. Kapaciteten för elnätskopplingar mellan medlemsstater, som är avgörande för att optimera integreringen av förnybar energi, är fortfarande otillräcklig. Europeiska beslutsfattare står därför inför ett dubbelt krav: att hantera den aktuella energikrisen utan att förvärra klimatkrisen.

Spökskepp: en fara för haven

Förutom LNG har sanktionerna mot rysk olja lett till oroande miljömässiga bieffekter. För att kringgå prisbegränsningar och EU:s förbud förlitar sig Ryssland på en "spökflotta" av åldrande oljetankers. Dessa fartyg, som ofta saknar adekvat underhåll och tillförlitliga försäkringar på grund av Storbritanniens sanktioner mot stora ryska försäkringsbolag, utgör en växande risk för de marina ekosystemen.

Nya incidenter visar att vissa av dessa tankfartyg, som opererar utan internationell reglering, lämnar spår av kolväten i sitt kölvatten. Dessutom är de mer benägna att orsaka större olyckor, som oljeutsläpp med potentiellt katastrofala konsekvenser för haven.

Mot en strategisk översyn av sanktionerna?

Dessa problem understryker behovet av att inkludera en striktare miljödimension i utformningen av sanktionspolitiken. Det strategiska målet att stödja Ukraina får inte överskugga klimatmålen, annars riskerar klyftan mellan deklarerade ambitioner och konkreta åtgärder att växa.

En lösning är att påskynda investeringar i förnybar energi, tillsammans med en omarbetning av energibesparingspolitiken. Strukturella åtgärder som att förbättra elnätskopplingar, utveckla energilagring och införa högre skatter på importerade fossila bränslen kan minska Europas beroende av koldioxidintensiv energi, oavsett om den kommer från Ryssland eller andra länder. EU bör också stärka kontrollerna av maritima aktiviteter kopplade till sanktioner, särskilt genom samarbete med internationella institutioner för att övervaka och bestraffa olaglig verksamhet i spökflottan.

Sanktionerna mot Ryssland avslöjar brister i Europas energistrategi. Den hastiga minskningen av ryska fossila bränslen har förvärrat dyra beroenden, både ekonomiskt och miljömässigt. En energitransition som är i linje med klimatmålen kräver en mer sammanhängande och proaktiv strategi. Det är nödvändigt att rätta till nuvarande misstag och samtidigt lägga grunden för en hållbar, motståndskraftig och rättvis energipolitik.