AER: "Industrinorm kan innebära problem"
En ihållande utveckling där hemmamarknaden går bättre än exportsektorn kan innebära stora påfrestningar för industrinormen. Det skriver Arbetsmarknadsekonomiska rådet, AER, i en rapport som publicerades på tisdagen.
Förutsättningarna för att industrin ska upprätthålla sin lönenormerande roll ser bättre ut i 2017 års avtalsrörelse än inför förra året, eftersom LO-förbunden enats om gemensamma krav.
Starkare hemmasektor
I rapporten pekar AER på att utvecklingen som skett med en starkare hemmamarknadsinriktad sektor än en internationellt konkurrensutsatt sektor inte bara är "ett kortsiktigt konjunkturfenomen" utan "en mer långsiktig strukturell utveckling".
En åldrande befolkning antas innebära ett lägre sparande, samtidigt som det finns fortsatt behov av stora investeringar och ett ökat behov av välfärdsinvesteringar.
"Allt detta talar för en hög inhemsk efterfrågan i förhållande till exportefterfrågan även på längre sikt. Följden blir då en ombalansering av ekonomin där hemmamarknadssektorn ökar i storlek i förhållande till den internationellt konkurrensutsatta sektorn", skriver AER i rapporten.
– Den ombalanseringen skulle enligt AER utsätta industrins märkessättning för "väldigt stora påfrestningar, sade Lars Calmfors vid presskonferensen.
Invandring ger arbetskraftsutbud
AER skriver att det kan vara positivt för sysselsättningen i ekonomin som helhet om industrins förutsättningar får fortsätta styra löneökningarna i hela ekonomin.
Den höga inhemska efterfrågan skulle då kunna leda till en stark sysselsättningsuppgång. Detta förutsätter att det finns ett tillräckligt utbud av arbetskraft med rätt kvalifikationer för att möta efterfrågan.
"De senaste årens stora flyktinginvandring innebär att det finns ett potentiellt sådant utbud", skriver AER, men påpekar samtidigt att det måste omvandlas till ett faktiskt utbud genom utbildnings- och omskolningsinsatser.
” Anpassade löneökningar”
Skulle dessa villkor inte uppfyllas kan löneökningar bestämda av industrin innebära bestående arbetskraftsbrist i den hemmamarknadsorienterade sektorn.
Om löneökningarna inte anpassas till förutsättningarna i dessa sektorer finns en risk att större spänningar byggs upp i lönebildningssystemet och att nuvarande systemet med industrin som märkessättare kollapsar.
"Det skulle kunna få mycket negativa följder för möjligheterna att trygga en återhållsam lönebildning", skriver AER.
För att motverka en sådan utveckling menar AER att industrin skulle kunna väga in situationen i den övriga ekonomin.
” Kan inte utesluta lägre avtal för industrin”
I rapporten skriver AER också att en "mer långvarig situation" med bättre förutsättningar för hemmamarknadssektorer än för industrin skulle innebära att man inte kan utesluta lägre avtal för industrin än på andra håll.
AER skriver att det är oklart vad en sådan förändring skulle innebära för samordningen av avtalsförhandlingarna. Industriavtalet skulle fortfarande kunna slutas först och vara styrande för den genomsnittliga löneökningstakten.
"Men det förutsätter i så fall förmodligen en bred samsyn mellan olika parter om vilka relativlöneförändringar som är motiverade. Det kan vara svårt att uppnå", skriver AER.
Utan en sådan samsyn, menar rådet, finns det påtagliga risker för att en fungerande samordning bryter samman vilket kan leda till alltför höga löneökningar.