Riksbankens senaste räntebana från i oktober pekade mot en första höjning i början av 2018, och en reporänta på 0,36 procent i slutet av prognosperioden, fjärde kvartalet 2019.

KI konstaterar att trots fallande arbetslöshet bedöms de centrala avtalsnivåerna för 2017 inte bli högre än vid de två senaste avtalsrörelserna.

"Sammantaget ökar timlönerna med cirka 3 procent per år 2017 och 2018. De relativt det starka konjunkturläget låga löneökningarna bidrar till att Riksbanken inte lyckas nå inflationsmålet de kommande tre åren", skriver KI.

KI:s prognos pekar mot att KPIF-inflationen stiger från 1,4 procent i år till 1,6 procent 2017. Därefter väntas 1,7 procent 2018 och 1,9 procent 2019, och först 2020 når KPIF-inflationen över 2 procent (2,1). KPIF exklusive energi, som enligt KI bättre speglar det underliggande inflationstrycket, stannar dock på 1,3 procent 2017.

KI noterar att den svaga prisutvecklingen väntar trots att Riksbanken under hösten signalerat att den negativa reporäntan blir kvar under längre tid och att ränteuppgången sedan blir långsam.

"Riksbankens expansiva penningpolitik har gett effekt genom en svagare växelkurs och därmed ökad importerad inflation, men räcker inte för att nå inflationsmålet på 2 procent", skriver KI.

Enligt KI:s prognos stiger KIX-index från 111,7 i år till 115,3 2017 för at därefter sjunka till 113,3 2018, 110,5 2019, 106,4 2020 och 102,8 2021.

Enligt KI:s bedömning sker Riksbankens första räntehöjning ungefär ett halvår innan den europeiska centralbanken genomför sin första höjning. Med tanke på de stora avvikelserna i konjunkturbilden kan skillnaderna styrräntorna enligt KI verka liten.

"Utvecklingen belyser den penningpolitiska problematiken för Riksbanken när pris och lönebildningen i Sverige präglas av utvecklingen i omvärlden, trots stora skillnader i konjunkturläget", skriver KI.

Samtidigt anser Konjunkturinstitutet att finanspolitiken behöver stramas åt 2018-2020. KI noterar att det strukturella spndet minskar 2017, vilket innebär att finanspolitiken blir mer expansiv, men sett till konjunkturläget hade det varit mer ändamålsenligt med en stramare finanspolitik 2017.

För att anpassa det finansiella spndet till det föreslagna överskottsmålet på 1/3 procent av BNP sett över en konjunkturcykel är det enligt Konjunkturinstitutet ändamålsenligt att finanspolitiken successivt stramas åt 2018-2020.

"Enligt Konjunkturinstitutets bedömning motsvarar det nya målet ett implicit mål för det strukturella finansiella spndet på 0,5 procent av potentiell BNP. Anledningen är att BNP-gapet i genomsnitt tenderar vara något mindre än noll", skriver KI.

Konjunkturinstitutets finanspolitiska scenario innebär att det strukturella finansiella spndet gradvis stiger till 0,5 procent 2020.

"Om åtgärder samtidigt vidtas för att behålla personaltätheten i offentliga tjänster och ersättningsgraden i hushållstransfereringarna på 2017 års nivå behöver det finansiella spndet stärkas genom aktiva åtgärder om ca 20 miljarder kronor fram till och med 2020 för att överskottsmålet ska nås", skriver KI.