Under 2016 bedöms lönerna i ekonomin som helhet öka med 2,5 procent. Med avtalade löneökningar på 2,2 procent innebär det att löneglidningen är liten, trots den tilltagande bristen på arbetskraft.

"Det allt högre resursutnyttjandet på arbetsmarknaden innebär dock att löneglidningen stiger de närmaste åren. Detta bidrar till att timlönerna ökar snabbare 2017 och 2018 med 2,9 respektive 3,1 procent. Det är dock att betrakta som en svag utveckling givet konjunkturläget", skriver KI.

KI konstaterar att flera enkätundersökningar visar att företagen har fått det svårare att rekrytera önskad personal, vilket borde ha medfört högre löneökningstakt, men att de löneutfall som uppmätts 2013−2016 inte har visat några tecken på att öka snabbare.

Flera faktorer kan, enligt KI, ha bidragit till denna utveckling. Att industrin bestämmer det så kallade "märket" och tar stor hänsyn till Europas ekonomiska utveckling är sannolikt en viktig faktor. Den jämförelsevis långsamma utvecklingen av produktiviteten och de låga inflationsförväntningarna är två andra möjliga orsaker.

Under flera år har även arbetsgivaravgifternas andel av lönen ökat, vilket arbetsgivarna kan ha kompenserat sig för genom att hålla tillbaka timlönernas ökningstakt.

Enligt KI planar arbetsgivaravgifternas andel av lönen ut de närmaste åren och lönerna väntas sammantaget öka snabbare framöver.

KI noterar att arbetslösheten sjunker i Sverige samtidigt som efterfrågan för den i avtalssammanhang löneledande industrin växer jämförelsevis långsamt.

Fackens löneökningskrav inför avtalsrörelsen 2017 är i linje med kraven inför de senaste två avtalsrörelserna 2013 och 2016, men en skillnad är kravet på kronpåslag för lågavlönade som skulle innebära högre lönekostnadsökningar än inom industrin.

Löneökningskraven på 2,8 procent resulterade i båda de tidigare avtalsrörelserna i cirka 2,2 procents avtalad löneökning per år.

"Detta ger en indikation om att nästkommande industrimärke inte kommer att skilja sig påtagligt från det nuvarande", slår KI fast.

KI noterar vidare att det sedan 2014 finns indikationer på att den offentliga sektorn har haft särskilt svårt att rekrytera kvalificerad personal, men att det förbättrade förhandlingsläget för offentliganställda hittills inte har resulterat i högre löner.

KI:s bedömning är dock att en tilltagande brist på personal talar för en starkare löneutveckling i kommuner och landsting framöver. I den offentliga sektorn uppger två av tre att de har problem att rekrytera personal.

"Den fortsatta konjunkturuppgången medför att efterfrågan på arbetskraft kommer att vara hög. Näringslivets behov av att nyrekrytera är för närvarande stort, samtidigt som bristen på arbetskraft med rätt kompetens har ökat till nivåer som rådde före finanskrisen", skriver KI.