När arbetslösheten har ökat har också de tidsbegränsande anställningarna skjutit i höjden. De utgör nu tio procent av arbetsmarknaden. Visst finns det både för arbetsgivare och arbetstagare ett stort behov av visstidsanställningar, det är viktigt att möjligheten finns. Men jag håller med Susanna Gideonsson, förste vice ordförande Handelsanställdas förbund, som i en debattartikel i Dagens Handel för några veckor sedan sa: ”Det vi vänder oss emot är visstidsanställningar som pågår året om, år efter år och där företag väljer att låta anställda gå på olika osäkra anställningsformer trots ett permanent behov av arbetskraft”.

Jag tänker särskilt på ”sms-anställningar”. De som tillhör den gruppen kan ha så lite som 15 sekunder på sig att svara ja på frågan via sms om han/hon kan ta ett arbetspass. Missar man den tidsfristen går dagens jobb till nästa person på listan.

Associationerna går till ”hamnsjåare” från Fattig-Sverige på 30-talet. Under 1700 - och 1800-talen fanns också en tydlig hierarki bland arbetstagarna på landsbygden. Tryggast kunde bönderna känna sig, sen kom torparna, som motsvarade fast anställning. För det mera tillfälliga arbetsbehovet anlitades de så kallade backstugu- och inhyseshjonen. Den manliga delen av den gruppen utgjorde 1870 hela 101.113 personer. Det var ju då som utvandringen till Amerika satte fart (det blev ju 1,2 miljoner som utvandrade fram till 1920). Idag utvandrar de kreativa ungdomarna till Norge.

Har vi inte kommit längre idag i Sverige? Chockerande! Med sms-anställningar backar vi in i framtiden, de unga behandlas som hjon.

Jag undervisar på FEI, Företagsekonomiska Institutet, i CSR och hållbarhet. Studenterna gör analyser över svenska företag och som regel blir man förvånad och glad över vilket enormt starkt arbete som i synnerhet H&M gör. H&M är en förebild inte bara i Sverige för sitt CSR-arbete utan inom modeindustrin i hela världen, man ligger ljusår före Zara och de amerikanska modekedjorna. Kappahl gör också ett kanonjobb kring CSR. Det studenterna , och inte heller jag, fattar är varför man i Sverige inte kan ge många unga människor en värdigare anställningsform än ”sms”. Ekvationen går inte ihop säger vi.

Medarbetarna i ett företag är ju en nyckelfaktor för människors uppfattning om varumärket. Även om sms-medarbetarna försöker, så är det säkert svårt för dem att alltid ge hundra procent engagemang och säljkraft gentemot kunderna under dessa förhållanden. Vilket blir en förlust både för dem och arbetsgivaren.

Handelsanställdas förbunds filmer där de unga medlemmarna berättar om otrygga anställningar har fått enormt genomslag i sociala medier. Nu vaknar de traditionella medierna också. Såg att Uppdrag Granskning har startat ett upprop, via programmet och på svt.se. Så här skriver de: ”Uppdrag granskning får många tips om hur det är att vara ung och börja jobba. Det handlar om avtal och villkor. Vad är egentligen okej? Med satsningen #minavillkor vill vi samla in arbetsvillkor från hela Sverige. Skicka in dina!”

”Sms-anställningar” inom detaljhandeln leder till en rad obesvarade frågor. Är det av något slags upplevt eller verkligt nödtvång man gör så här som arbetsgivare eller är det bara bekvämlighet/girighet/ansvarslöshet? Är det tecken på någon större trend i samhället att arbetstagarnas rättigheter håller på att urholkas? Eller är det bara en enskild företeelse. Hur som helst; sms-anställning stinker av gammaldags syn på arbetstagaren.

Detaljhandel ta ert ansvar i sms-anställningsröran. Om jag vore chef för en dag då skulle jag avskaffa sms-anställningar... omedelbart!

Mats Wallin, retailkonsult, Unlimited Communication AB