Franchise på lika villkor
Franchise är en allt mer populär form av företagande, som förkommer i de flesta branscher. Det är ett smidigt sätt att kunna driva en filial eller en butik, utan större expertkunskaper. Och det är en bekväm form för företagen att kunna expandera och växa utan krav på allt för mycket kapital och resurser. I handeln förkommer franchise i de flesta butikskedjor, såväl stora som små. Men den senaste tiden har det kommit fram flera fall där franchisetagarna känner sig överkörda av företagen. I slutet av förra året gällde det Gallerix, där kedjan tog över flera butiker och franchisetagarna rasade över de skambud som de fick. För någon månad sedan var det modekedjan RNB som i ett försök att vända den negativa utvecklingen för JC-kedjan beslutade att ta över en del av franchisebutikerna i egen drift. Något som fick mångåriga franchisetagare att bli rejält upprörda. Och i förra veckan var det tidigare franchisetagare hos Make up stores som i tv4-programmet Kalla fakta uttryckte ilska och frustation över hur de hade blivit behandlade innan de tvingades lämna sina butiker. Hela grunden till franchise är ett ömsesidigt samarbete mellan ett större företag och en enskild företagare, där kedjan står för en hel del av kunnandet, administrationen och logistiken, medan franchisetagaren är den lokala entreprenören som sköter driften närmast kunderna. Men då måste detta samarbete också vara ömsesidigt, det måsta handla om att ge och ta från bägge parter. Många gånger är det för att man saknar de djupare företagarkunskapen som en franchisetagare väljer denna företagsform. Ofta handlar det om entusiaster som brinner för de produkter eller den bransch som de representerar och litar på att franchisegivaren står för tryggheten och tyngden. Och innehållet i snåriga juridiska avtal kan dessvärre komma skymundan inför entusiasmen och den energi som krävs för att starta en ny verksamhet. Franchisetagarnas intresseförening kräver nu en skärpt lagstiftning som bättre ska skydda franchisetagarna mot obehagliga överraskningar och totalt ekonomiskt beroende. En lagstiftning som finns inom stora delar av EU men som saknas i Sverige. Kanske är det inte fler lagar vi behöver och som är lösningen på de uppkomna problemen. Det som i första hand vore önskvärt vore en sanering av avtalen samt franchisegivare och franchisetagare som inser att de är beroende av varandra och som vill samarbeta på villkor som gynnar bägge parter.