EU-parlamentet har redan antagit de nya reglerna, men unionens 27 medlemsregeringar ska godkänna förslaget innan de införs. Förslaget om införande av en ursprungsmärkning är inte nytt och har aktualiserats med jämna mellanrum genom åren. Den här gången tycks ett beslut dock vara nära. – EU-parlamenten har fått ett större inflytande inom vissa områden, exempelvis handel, i och med Lissabonfördraget. Nu har de drivit frågan om ursprungsmärkning ännu starkare än tidigare och det har fått vissa medlemsländer att börja vackla, förklarar Ulrika Lyckman-Alnered. Det handlar om en obligatorisk ursprungsmärkning för en rad produktgrupper, som exempelvis kläder, skor, textilier och möbler, men även små artiklar som skruvar och muttrar. Den svenska regeringens linje är densamma som Svensk Handels, det vill säga att man är emot förslaget. – Den allmänna synpunkten är att det är svårt att ursprungsbestämma produkter i dag, så det blir en praktisk fråga, konstaterar Bo Svensson, som jobbar med import- och tullfrågor på Svensk Handel. Om delarna är hämtade från Kina, Indien, Italien och USA, men produkten sätts samman i Sverige, är den då Made in Sweden? Det är grundproblematiken som fått kritikerna till förslaget att se rött. Det man i så fall får titta på är mervärdet. I vilket land är produkten tillverkad till den största delen? Dock ger detta en knapp fingervisning. Emballering, exempelvis, räknas inte som en tillräckligt tung insats för att ge en Made in-märkning. Klart är att en Made in-märkning skulle baseras på komplicerade regler för varors ursprung, regler som diskuterats inom WTO, World trade organization, i närmare 15 år utan att man kunnat enas kring dem. Svensk Handel och Stockholms Handelskammare jobbar tillsammans med näringslivsorganisationer från 14 europeiska länder för att få sina respektive regeringar att säga nej till lagförslaget. Senast i januari skrev man ett brev till handelsminister Ewa Björling för att ytterligare lyfta frågan. Man tycker att en lag om ursprungsmärkning skulle krångla till regelverket för handeln och ifrågasätter dessutom motivet. – Varför vill man ha märkningen och för vem? Handlar det om att man vill ha en bättre konsumentinformation, eller hänger man bara upp det på det? Eller handlar det i själva verket bara om någon slags nationalistisk yra? säger Bo Svensson. Ulrika Lyckman-Alnered är tydlig med att man inte kan se att ett krav på ursprungsmärkning skulle ge något mervärde. – Det enda det skulle ge är en ökad administrativ börda och ökade kostnader. Att införa en obligatorisk märkning skulle vara att sätta upp ett handelshinder, som vi ser det, säger hon. – Vi tycker att varumärket i sig är starkt nog att signalera vilken kvalitet produkten håller. Bo Svensson tar livsmedelshandeln som ett gott exempel där en frivilligöverenskommelse uppstått, som en svar på konsumenternas efterfrågan. – Det finns ingen anledning att lagstadga om ursprungsmärkning inom andra området heller. Nästan alla produkter i dag är redan märkta med var de kommer ifrån.