Orsaken är sannolikt att hallonen odlas med bakterievatten. Det verkar främst vara Ica:s Euroshopper som levererat smittade frysta hallon. Senaste larmrapporten i Göteborgs-Posten och Aftonbladet kom 15 december förra året. Den gällde Eldorado-hallon från Bosnien. Enligt Göteborgs-Posten har EU:s system för hälsofarliga livsmedel, RASFF, varnat för bären som sålts över hela landet. Ica med flera borde inte sälja produkterna förrän man har koll på hur odlingen går till. Varför vill vi köpa billigt? Vilka behov tillfredsställs då? Ofta handlar det ju inte om vi har råd eller inte. Både konsumenter och detaljhandeln förvånas ständigt över sjunkande priser, vi inser att det är orimligt billigt. Ett vanligt samtalsämne är ”hur kunde jag vara så dum som köpte en dammsugare för 345 kronor, den såg ut som en bättre leksaksdammsugare och funktionen var katastrofal”, ”dvd-spelaren för 395 kronor pajade efter några veckor”. Och så vidare. Det finns även en etisk aspekt; det egentliga priset betalas alltid av någon annan, oftast av underbetalda arbetare i låglöneländer. Jag har hört många butikssäljare i olika branscher klaga på inköpssidan: ”inte nu igen, en jättebillig variant som kommer att ge massor av reklamationer och badwill, varför lyssnar man inte på oss och vågar gå upp ett steg i kvalitet och pris, inköparna har fastnat i sin försäljningsstatistik och tror att gamla psykologiska prisnivåer är heliga.” Räkna på vad det kostar att vara billig. Ellen Ruppell Shell pekar i sin bok Cheap – the high cost of discount culture – på motsatta trender, särskilt bland yngre, som visar ökat intresse för autentiska produkter, exempelvis närproducerade grönsaker, där kvalitet och miljömässig produktion betyder mer än lågt pris. I Sverige pekar alla trender på ökat intresse för hållbara produkter, inte bara bland yngre, och att polariseringen mellan lågpris och lyx ger ökat utrymme i mellansegmentet. Kedjeinköpare, våga mer, prisvärdhet är inte bara fynd och billigt med tvivelaktig kvalitet. Billighetsgränsen är nådd.