Svenska konsumenter har därför blivit bortskämda med att butikerna har långa öppettider och att det ska gå att handla i princip under större delen av dygnet. Kvälls- och söndagsöppna butiker är av naturliga skäl mest vanliga i större städer, där kundunderlaget är större, men företeelsen har spridit sig snabbt ut i större delen av landet. Meningarna är delade om söndagsöppna butiker. Vissa anser att det ska vara en självklar service – så länge kunderna handlar på söndagar så finns det ett behov. Andra tycker att det kostar mer än det smakar och att man kan lära kunderna att göra sina inköp under resten av veckans sex dagar. Ofta hänger oenigheten ihop med butikstypen; en större kedja som löser bemanningen med extrapersonal är mer positivt inställd än en enskild butik som måste offra sin dyrbara fritid på att jobba ytterligare. Frågan om söndagsöppet har splittrat många centrumföreningar i såväl stadskärnor som köpcentrum. Och helt klart är det en komplex fråga. Söndagsöppet kan ge två effekter: ökad försäljning genom ett inflöde av nya kunder och allmän nöjesshopping eller en kannibalism där man bara minskar försäljningen under andra dagar. Och det är på dessa två parametrar man måste fokusera när frågan diskuteras. Hur mycket utflöde av handelskronor har man ur kommunen? Vad händer om man hårdnackat vägrar ge kunderna service på söndagar? Reser kommuninvånarna iväg över helgen för att shoppa eller är de stadens butiker trogna? Vilka möjligheter finns det att locka ytterligare kunder med ett längre öppethållande? Hur mycket kostar det att hålla öppet i förhållande till hur mycket omsättningen totalt ökar? Det är många frågor att ställa och många som är viktiga att få svar på för att ena butikerna i ett centrum i frågan om öppet eller stängt på söndagar.