Viljan saknas för säkrare kortbetalningar
Det har varit stort fokus på kortfrågorna i sommar. Mitt i sommarhandeln avslöjades att en av landets större butikskedjor utsatts för skimmingsförsök. Med hjälp av utrustning monterad på kortläsarna försökte brottslingarna komma åt kundernas kortuppgifter i syfte att kunna utnyttja de ovetande konsumenteras konton. Tack vare alert och rådig personal kunde skimmingattacken upptäckas i tid och inga kunder blev drabbade. Sådana här incidenter skulle kunna undvikas helt om alla butiker och andra näringsställen med kortläsare gick över till chipläsare. Chipfunktionen är betydligt säkrare än ”remsan” och går inte att skimma. Många europeiska länder ligger betydligt längre fram när det gäller att använda chipläsare, vilket är en anledning för internationella brottslingar att satsa på Sverige. Tekniken finns, utrustningen finns – det tycks bara vara viljan som saknas för att helt gå över till chiptekniken. En annan kortfråga som diskuteras hett och intensivt är den nya lag som trädde i kraft den 1 augusti i år och som förbjuder företag som accepterar kort som betalningsmedel att ta ut en extra avgift för detta. Det här är något som främst mindre servicebutiker och serveringar har gjort vid kortbetalningar av småbelopp, eftersom kostnaden för betalningen många gånger överskrider marginalen på varan. Helt enkelt för att få det gå ihop. Tanken med lagen, som följer en EU-standard, kan förmodas vara att öka användandet av kort vilket minskar kontanthanteringen med efterföljande säkerhetsproblem. Men effekterna av lagen tycks i stället vara de motsatta, flera småbutiker och näringsställen väljer att koppla ur kortläsarna helt eller vägrar att acceptera kortbetalningar vid småköp. Eller så kallar man det för en serviceavgift som kunder med kontanter slipper. Att lagen är ett hafsverk utan förankring i branscherna visar också det faktum att ingen myndighet tar på sig ansvaret att se till att den efterföljs. På nyhetsplats i denna tidning avslöjar en rundringning att alla skyfflar över frågan på någon annan. Myndigheterna menar att det är kortföretagen som ska kontrollera butiker och restauranger medan kortföretagen hävdar att det aldrig kan vara deras uppgift. Någon annan anser att det är marknadskrafterna som ska styra, att kunderna ska välja butiker som följer lagen framför de som fortsätter ta ut kortavgifter. Lagen är helt enkelt uddlös.