Parterna stod långt från varandra i sina utgångsbud, Svensk Handel krävde ett år med oförändrade löner och oförändrade avtalsvillkor men med möjlighet att träffa lokala överenskommelser. Handels å sin sida begärde en rejäl löneökning till alla medlemmar med extra påslag till detaljhandelsanställda med en generellt lägre lönenivå än partihandelsanställda. Dessutom listade fackförbundet en rad krav på bland annat förstärkt rätt till heltid och begränsningar i att använda inhyrd personal från bemanningsföretag. Men inledningen av avtalsrörelsen blev lugn för handelns parter. Kamplusten hos två starka kontrahenter trycktes ner och ersattes av en lång väntan som säkert upplevdes som frustrerande. Innan handeln kunde sätta sig vid förhandlingsbordet skulle industrin sätta märket med det första avtalet. Men när man väl kommit vidare blev spänningen desto större. När Handels ansåg att förhandlingarna inte gjorde några framsteg valde man att lägga ett varsel om strejk i butiker och på lager lagom till påskhandeln. Och Svensk Handel kontrade med att hävda att varslet var felaktigt och stämde facket inför Arbetsdomstolen. Varslen sköts upp och påskhandeln räddades. Men dramatiken fortsatte in i det längsta med utökade varsel sent på skärtorsdagens eftermiddag och fortsatta möten med medlare under påskhelgen. Och fem i tolv, åtminstone på onsdagseftermiddag endast ett par timmar innan den första etappen av strejken på 14 lager skulle träda i kraft, kunde parterna meddela att man kommit överens. Att avtalsrörelsen är en av årets viktigaste frågor svarar sexton av nitton ledamöter i Svensk Handels styrelse i en enkät. Att det skulle bli en hård kamp var man därför säkert medvetna om. Dramatiken i det hela fick man på köpet. Båda parter säger sig nu vara nöjda med det avtal man tecknat. Och kan glädja sig åt arbetsfred i två år framöver.