Tjänstesektorn, och då främst handeln, har inte drabbats i samma utsträckning av den internationella konjunkturnedgången som industrin. Inom tjänstesektorn har produktionen under senare tid dessutom vänt upp. Förklaringen är en uppgång i den inhemska efterfrågan som tjänstesektorn är mycket beroende av. Utvecklingen drivs av den expansiva ekonomiska politiken med låga räntor och sänkta inkomstskatter. Detta bidrar till att hushållen kan öka sin konsumtion både i år och nästa år. Dessutom har svenska hushåll, till skillnad från i många andra länder, ett högt sparande som ger utrymme för ökad konsumtion. Den expansiva finanspolitiken har också resulterat i en stigande produktion i den offentliga sektorn. Även om tjänstebranscherna och offentlig sektor spelar en ovanligt viktig roll i den här återhämtningen så är det trots allt den förbättrade konjunkturen i omvärlden som betyder mest för BNP-tillväxten. Genom en stigande efterfrågan från omvärlden ökar också bidraget från industrin till BNP-tillväxten 2011. Det finns för närvarande mycket lediga resurser i ekonomin, både på arbetsmarknaden och inom företagen. Trots att produktionen tar fart blir arbetslösheten ändå drygt 9 procent både 2010 och 2011. Först 2014 är den svenska ekonomin i konjunkturell balans med en arbetslöshet kring 6,8 procent. Den djupa lågkonjunkturen motiverar att finanspolitiken är expansiv, framför allt under 2010 men även 2011. Konjunkturinstitutet bedömer att ofinansierade åtgärder på ytterligare 8 miljarder kronor tillkommer i år, utöver de redan beslutade ofinansierade åtgärderna. År 2011 tillkommer ytterligare 40 miljarder kronor av ofinansierade åtgärder. Riksbanken börjar långsamt höja räntan från september i år. I slutet av 2011 är reporäntan 1,75 procent. Inflationen blir måttlig och stiger gradvis efter 2011.