Den handlare som vill få ett hum om hur mycket kontanthanteringen kostar företaget, bör titta på alla rutiner som har med kontanterna att göra. Kostnader för personal­administration, investeringar i slutna kassasystem, kassetter och värdeväskor, transportkostnader, uppräkningskostnader, inköp av växelpengar och hantering av makulatur och överskottspengar adderar till stora belopp. – För varje år blir också säkerhetsarrangemangen kring kontanthanteringen allt dyrare, säger Monica Hallin. Hon anser att kostnaderna för korthantering bör ställas i relation till de verkliga kostnaderna för kontanter. Men de olika delarna i hanteringen av sedlar och mynt har inte tydliga prislappar, så det kan upplevas som att det är billigare än vad det i själva verket är. – De som köper pengar subventionerar dem som sätter in pengar. Handlarna betalar mycket för växel, men de betalar inte för att slitna och smutsiga sedlar byts ut. Den hanteringen betalas av bankerna. Monica Hallin anser att arbetet med att förse marknaden med kontanter fortfarande sker efter samma principer nu som för flera decennier sedan, och att handlare, banker, värdebolag och andra som är involverade i hanteringen alltför sällan funderar över vad de gör. – Handeln borde betrakta kontanter som vilken annan vara som helst. Lika mycket som de ifrågasätter de olika leden i varuförsörjningen, bör de fundera kring pengaförsörjningen. ”Vilka tjänster betalar vi för, och är det värt pengarna?” borde vara en självklar fråga, säger hon. Hennes vision är att BDB skapar ett antal lokala marknader, där pengarna cirkulerar mellan handlare, kunder och banker, och där de bara transporteras till Riksbanken när det tjänat ut. – Marknaden skulle kunna koppla förbi flera led. De pengar kunden lämnar i kassan skulle kunna köras direkt in i butikens ATG-system eller in i en uttagsautomat. Lokala försök görs i liten skala, men det skulle behövas betydligt större grepp, säger Monica Hallin. BDB har bankernas uppdrag att skapa lokala marknader kring sina depåer. Det finns i dag nio depåer, och BDB har identifierat ytterligare sex områden som borde kunna bära en depå. Ett problem i sammanhanget är att de företag som jobbar med att transportera och räkna pengar, inte har incitament att utveckla smidigare arbetssätt. – Jag saknar en gemensam spelplan för kontanthanteringsmarknadens alla intressenter, ett forum där man öppet kunde diskutera hur man skulle kunna få bort de onödiga och farliga pengatransporterna, den alltför dyra hanteringen av växelpengar, och de säkerhetsrisker som uppstår när företagare har svårigheter att lämna sina kassor och därför förvarar pengarna hemma. Ändå är hon säker på att bilden kommer att ritas om tämligen snabbt: – Med rätt prissättning styrs människors beteende. Jag är övertygad om att lokal kontantcirkulation kommer att bli verklighet, och att de totala kontantmängderna ute i samhället kommer att minska kraftigt jämfört med i dag. Det vore också bättre ur säkerhetssynpunkt: – Digitala pengar är lättare att kontrollera eftersom det går att logga varje transaktion, säger Monica Hallin.