Allt verkar frid och fröjd och det är lätt att ryckas med i glädjetåget. Men för alla är allt inte lika ljust som det kan verka. Ökad försäljning innebär inte automatiskt förbättrad lönsamhet – om ens bibehållen lönsamhet. För vissa butiker märks lågkonjunktur redan på omsättningssiffrorna. Men för många syns den inte förrän på nedersta raden i balansräkningen. I den tuffa konkurrens som råder i handeln kan det vara dyrt att köpa sig omsättning. Det är lätt hänt att såväl marknadsförings- som personalkostnaderna drar iväg. Samtidigt som extrapriser och reor urholkar marginalerna. I det rådande läget med en svag krona i förhållande till bland annat euron och dollarn, är det extra kännbart för många. Inköpta varor som ska betalas i annan valuta har blivit betydligt dyrare än vad många budgeterat för. Och att höja priserna till den nivå som skulle krävas för att behålla marginalerna är inget tänkbart alternativ för den som utlovat låga priser eller kämpar i en hård konkurrens. Speciellt tufft är det för mindre, enskilda butiker som inte har några karuseller att förlita sig på när gungorna går trögt. Likaså för lågprisbutiker som bygger sin verksamhet på små marginaler kombinerat med låga kostnader. Men också för postorderföretag med tryckta kataloger kan valutaförändringarna vara kännbara. Med priser som tryckts långt i förväg är prisjusteringar svåra – eller till och med omöjliga – att genomföra med bibehållet kundförtroende. Visst måste vi tillåta oss att glädjas över den del av handeln som kan stoltsera med försäljningsökningar. Men samtidigt är det viktigt att kommunicera sanningen om den många gånger svaga lönsamheten. Risken är annars överhängande att landets köpmän blir uppvaktade av fastighetsägare som ser en möjlighet att höja sina hyror, leverantörer som aviserar prishöjningar och andra uppdragsgivare som drar in sina rabatter. Än är det för tidigt att ropa hej, för än är vi inte över på samma sida som vi var för ett år sedan.