Karamellkungen startades på 1980-talet av Christer Forsman, som utvecklade konceptet med lösgodis som kunden själv plockar. För knappt fyra år sedan var Karamellkungen i princip ensam aktör på lösgodismarknaden. Då sticker en ny aktör upp. Fräckt kallar sig det nya företaget för Godisprinsen. Det är i grunden samma koncept. Godisprinsen sätter upp sina plastbehållare, fyller dem med godis från olika leverantörer, ser till att allt är hygieniskt och ser riktigt aptitligt ut hos återförsäljaren. – Jag såg att det fanns ett hål i marknaden. Kungen körde samma koncept för alla kunder. Prinsen skräddarsydde lösningar, säger Dani Evanoff. Han kom från Libanon till Sverige som ett-åring, och har vuxit upp i Vårby Gård. Därför är han fostrad både i svensk kultur, som medger frihet och respektlöshet, och i den libanesiska kulturen där föräldrarnas ord är lag. – Namnet Godisprinsen kan ses både som en hyllning och en spark i baken på en marknadsledare som blivit lite för självbelåten. Jag är både en retsticka och en respektfull son, funderar Dani Evanoff. Godisprinsen utvecklades under knappt fyra år från ett källarföretag som sålde sockervadd till ett välutvecklat distributionsföretag med en omsättning på 220 miljoner kronor. Kungen morrade om varumärkesintrång och renommésnyltning. Prinsen framhärdade. Kungen stämde Prinsen. Prinsen lät sig inte skrämmas. Då köpte Karamellkungens ägare, riskkapitalbolagen Accent Equity Partners och EQT, Godisprinsen och naturgodisföretaget Mixsnacks som också ägdes av Dani Evanoff. Så anställdes Dani Evanoff som vice vd, säkerligen med tanken att den unge prinsen hade en hel del kunnande och idéer som skulle kunna utveckla Karamellkungens koncept.