Diskussionen kring Odenplansgallerian har engagerat många människor och stora grupper har varit för och emot projektet. Förespråkarna talar om en knutpunkt med ett lokalt köpcentrum anpassat för målgruppen, boende i Vasastan. De som är emot säger att det spelar ingen roll hur gallerian ska utformas, de är inte intresserade av att bo vid en byggarbetsplats. Grupperna har inte lyssnat på varandra och diskussionen har varit ofruktsam. Nu har våra politiker backat och bygget av gallerian blir inte av. På vilka grunder? Har de lyssnat på folkopinionen? Har de lyssnat på argumenten? En kollega som bor vid Odenplan fick ett papper stucket under näsan när han var på väg hem. ”Vill du att de ska förstöra Odenplan?” var frågan han fick, och uppmaningen att skriva under en protestlista. De boende vid Odenplan måste vara landets mest inflytelserika grupp med en makt som är få förunnad. Under jorden under Odenplan kommer en tågstation för nya Citybanan byggas. 50 000 människor beräknas komma passera stationen varje dag. Att bygga ut stationsbygget med butiker, caféer och kultur är naturligt. Ställen där människor vistas måste byggas funktionellt, trevligt och flexibelt. För att Odenplan inte bara ska bli ett transitområde för tåg- och busstrafik utan även en avslappnad mötesplats för människor. Paralleller dras till förortsgalleriorna med sina jätteutbud och kedjebutiker. Tänk vad som hänt med innerstadsgallerior istället. Jag tänker på Bruno, Souk och Skrapan i Stockholm. Utbudet har utvecklats i samband med butikernas placering och målgrupper, långt ifrån basutbudet i en förortsgalleria. För att Stockholm ska kunna anpassas efter dagens krav från invånarna och stå sig i internationell konkurrens måste staden utvecklas hela tiden, annars hamnar vi snabbt på efterkälken. Det är bra att många engagerar sig. Det är bra att politikerna lyssnar. Men vad engagerar sig folk i? Och vad lyssnar politikerna på? När en blind leder en döv kan man hamna var som helst. Och det är inte på kartan som en av världens modernaste huvudstäder.