Ändå möts man ofta av den där nonchalanta ”gäsp, vad vill du”-attityden ute i handeln. 80-talisterna är ju som bekant en generation av egocentriska exhibitionister som tycker att de är aaaaalldeles för fina för att stå och passa upp på kunder. Därför möts man sällan av leenden på McDonalds eller Ica. Snarare tvärtom. Det är ett sådant mysterium hur handeln tycks ha missat den vetenskap som finns kring hur vi människor påverkas och får köplust. Se det inte som kritik, utan som en möjlighet. Du kan få betydligt högre vinster om du sätter säljarna på charmkurs. Det krävs inte särskilt mycket. Läs boken ”How to win friends and influence people” av Dale Carnegie, som skrevs redan på 1930-talet men vars enkla regler kring hur vi skaffar lojala kunder verkar ha glömts bort. Handeln lockar fortfarande med rea, extrapris och ständiga nyheter, trots att vi helt enkelt skulle shoppa mer om vi bemöttes på ett annat sätt. Jag köpte prylar på ett parfymeri häromdagen och tjejen i butiken kallade mig snygg och sa att jag såg ung ut. Yeah, jag köpte halva butiken. Jag dricker mycket mer kaffe på det café där jag får ett generöst smile när jag ska beställa. Butiker där jag slipper stå i kö (de är inte många) vinner över dem där jag känner att jag får be om lov för att handla. Människor gillar komplimanger, särskilt specifika, som ”vilka fina örhängen” snarare än ”vad fin du är”. Vi vill bli sedda, respekterade och välkomnade. Man får fler lojala kunder om man ger människor en positiv känsla när de är i butiken. Surighet avskräcker. Tänk så mycket mer din butik kan sälja om du blir en glädjespridare. Vår hjärna kopplar positiva upplevelser med ting, så om du får dem att må bra i din butik kommer de alltid att associera din butik med välmående. Bra, va!