Miljön mår bättre av kinesiska varor
Tja, för att det är mer miljövänligt, till exempel. Den distans en vara har färdats innan den möter kunden säger nämligen inte så mycket om dess miljöpåverkan. Till att börja med beror det på hur den har transporterats. Om varan kommer med en båt fullastad med containrar kan det vara grönare än en kortare transport med lastbil. Och en lastbil full med varor kan vara grönare än en personbil med en säck potatis och en dosa snus. Det brittiska miljö- och jordbruksdepartementet visade nyligen att en övergång från supermarknadernas effektiva och centraliserade distributionssystem till en mer lokal och på papperet grönare distribution skulle innebära större utsläpp eftersom vi skulle ta fler turer till fler ställen för att köpa kvällsmaten. Dessutom står transporterna bara för en liten del av miljöpåverkan. Om det går åt mindre råvaror och energi att producera en vara på andra sidan jordklotet kan det vara bättre att transportera den därifrån i stället för att göra den lokalt. Exempelvis har studier visat att det är bättre att köpa tomater från Medelhavet och äpplen från Nya Zeeland än att producera dem i norra Europa med mer uppvärmning och konstgödsel. Detsamma gäller industrivaror. Tack vare den konkurrens som internationell handel medför ser sig företagen tvungna att kontinuerligt minska slöseriet i produktionen och den mängd råvaror som används för en viss vara. En Pet-flaska i dag använder en tredjedel mindre plast än motsvarande flaska för 30 år sedan och en aluminiumburk produceras av bara någon procent av den metall som behövdes då. Om det så är i Ulan Bator denna teknik tas fram är det mer miljövänligt att vi köper den därifrån än att vi håller oss till den lokala varianten. Det är så ny, grönare teknik sprids.