Listan över butiker som satsar på mångkultur på olika sätt kan göras betydligt mycket längre. På Bauhaus i Botkyrka arbetar personer från sjutton olika språkområden. Ikea satsar på att anställa människor med en bakgrund som speglar mixen av de kunder som besöker varuhusen. På Ikea-varuhusen arbetar människor från 63 olika länder som talar 47 olika språk. Det är i handeln som man hittar mångfalden. När det blev klart att 2006 utnämnts till Mångkulturåret var det många inom handeln som jublade. Detta var bränslet som behövdes för att få rejäl fyr på det mångkulturella arbete som börjat glöda hos olika kedjor och enskilda butiker. Skulle 2006 bli året då alla planer sjösattes och där butikerna anpassades för samtliga kundgrupper? Handeln har verkligen gjort 2006 till det mångkulturella året. Många olika aktiviteter har genomförts och mångfaldsfrågorna har lyfts fram i ljuset. Men helt utan stöd från den statliga satsningen. Enligt Kulturdepartementet är Mångkulturåret 2006 ett rent kulturpolitiskt uppdrag som handlar om att öka den etniska mångfalden i kultursektorn. De kommersiella krafterna har inte bjudits in i det officiella arbetet. Dessvärre innebär detta att mångkulturen har hamnat i kulturens finrum. För vem har märkt av det mångkulturella året, förutom den ståtliga invigningen 11 februari som, märk väl, genomfördes i fyra köpcentrum runt om i landet. Ute på städernas gator har vi inte sett mycket av det mångkulturella arbetet. Mångkulturåret 2006 kommer inte att sätta några djupare spår efter sig när det nu ersätts av Barnkulturåret 2007. Den svenska handeln kommer att fortsätta arbeta för att bredda mångfalden i butikerna. De allra flesta i handeln har redan eller har börjat inse att det är en bra affärsidé att kunna erbjuda samtliga kunder det sortiment som de önskar. Att den köpkraft på långt över 200 miljarder kronor, som grupperna konsumenter som inte har svensk bakgrund står för, är väl värd att tillvarata. Än en gång går handeln i täten.