Textilindustrin i Bangladesh avskedade 1993 tiotusentals minderåriga efter att USA hade hotat med sanktioner. Men barnen kunde inte nöjda och belåtna gå till skolan i stället, för familjerna var fortfarande beroende av deras inkomster. I stället hamnade många av dem i sämre inhemska jobb, eller i kriminalitet eller prostitution. Att avbryta handel kan aldrig avskaffa barnarbetet – tvärtom. Det är bara större inkomster som ger föräldrar råd att avvara barnens arbetskraft och i stället kan satsa på deras framtid. Och det är bara genom ökad export och tillväxt som länder får råd att satsa på utbildning. Det är det som händer just nu och det är därför barnarbetet trycks tillbaka världen över. En ny rapport från den internationella arbetsorganisationen ILO visar att antalet arbetande barn minskade från 246 miljoner till 218 miljoner mellan år 2000 och 2004. Ännu snabbare gick det i de värsta och mest hälsofarliga jobben. Antalet barn mellan fem och 14 år gamla som jobbar i de farliga jobben minskade med en tredjedel på bara fyra år. ILO:s slutsats är att det kan vara fullständigt avskaffat om tio år. Snabbast har denna positiva utveckling gått i länder som Vietnam, Kina, Brasilien och Mexiko, som snabbt har ökat sin export. Det finns också ett tydligt samband med utländska investeringar. Ju mer multi-nationella företag satsar i ett land och ju mer produktionen och tekniken moderniseras, desto snabbare minskar barnarbetet. Omvärlden har handlat allt mer ris, kaffe, skor och skjortor från Vietnam, trots att landet på grund av sin dåliga utgångspunkt har omfattande barnarbete. Och det är just det som har gjort det möjligt att minska antalet vietnamesiska barnarbetare med 2,2 miljoner under 1990-talet.