Efter mer än ett årtionde av ekonomisk kräftgång vore det inte så konstigt om den japanska konsumenten kände sig tveksam inför att ppna plånboken för annat än det mest nödvändiga. Till viss del är detta sant. Japanerna är återhållsamma i vissa delar av sin konsumtion. Samtidigt kunde ingenting vara mer fel eftersom andra delar av japanernas konsumtion ständigt växer. Försäljningen av lyxvaror har till exempel blomstrat lika länge som ekonomin har gått på tomgång i soluppgångens land. Japan är den enskilt viktigaste marknaden för en lång rad exklusiva varumärken och inga andra köper fler produkter från Louis Vuitton, Gucci och Boss än japanerna. Dessutom lägger de ned stora pengar på vin. Vinintresset har vuxit så explosionsartat att flera årgångar Bordeauxvin är omöjliga att hitta i Europa. Fr en betraktare kan det vara svårt att förstå hur å ena sidan återhållsamhet och å andra sidan lyxkonsumtion kan hänga samman. Förklaringen ligger i att japanerna håller extremt hårt i plånboken när de köper basvaror och vissa kapitalvaror som livsmedel och möbler. Konsumtion av basvaror förvandlar japanen till en utpräglad prisjägare. Det gäller att spara pengar och att hitta den butik som har det lägsta priset. En stor del av de intjänade yenen används för lyxkonsumtion som förgyller tillvaron. För japanerna är det således naturligt att lågprishandel och lyxshopping går hand i hand. Det är få, om någon, som reagerar när en kvinna i Chaneldräkt pressar fiskhandlaren om priset på tonfisk. Även vi svenskar har börjat inse att lyx och lågpris inte utesluter utan kompletterar varandra. Vi storhandlar, besöker lågprisbutiker och flyger med Ryan Air för att spara pengar på det som är nödvändigt och få mer pengar över till det som ger livet guldkant. Det kan vara den där Pradaväskan som du så länge suktat efter, årgångschampagne eller ett designat fodral till din iPod. Vi svenskar blir helt enkelt mer och mer japanska i vårt sätt att handla. Henrik Öhman Konsult inom omvärldsanalys, handel och konsumtion