Eftersom jag personligen har spenderat nästan 10 år av mitt yrkesliv i service och detaljhandeln, blir jag faktiskt förbannad över denna ”lågstatusstämpel”. Vem vinner på det? Det är inte detaljhandelsföretagens avsikt att det är så, snarare tvärt om, man lyfter gärna upp butikschefstjänstens betydelse för butikerna och i förlängningen företagets lyckanden. Men det är inte alltid att det man säger är samma sak som man gör (medvetet eller omedvetet). Observation 1 Benämningen ”butikschef” är lite luddig och inte alltid jämförbar mellan företagen inom detaljhandeln. Den största olikheten finns mellan ansvar och befogenheter. Oftast ser ansvarsområdena något sånär lika ut. Som butikschef skall du ansvara för allt ifrån försäljning, kostnader, schemaläggning, personal, säkerhet, lagervärde etc. I dom flesta fallen handlar det om ett ansvar för en mångmiljonverksamhet med ett flertal anställda personer. Fullt jämförbart med snittet för ett litet svenskt företag. Men i vissa företag speglar inte alltid befogenheterna ansvaret, vilket leder till att man ansvarar för saker som man i praktiken har mycket små möjligheter att själv påverka. I vissa fall kan man till och med skåda en cynisk inställning till tjänsten. Något som resulterar i att mycket unga människor får omfattande ansvar till en i förhållandevis låg ersättning. ”Butikschefen” blir då inget mer än en något överbetald säljare med ansvar för att butikens jalusier rullas upp vid öppning och ned vid stängning, sju dagar i veckan. Skall du sen köpa in julklappar till dina anställda eftersom ni överträffat budgeten, som någon annan satt, måste detta godkännas av regionchefen, som i sin tur kanske måste äska pengar från sin chef. Ju mer av befogenheterna man tar bort från butikschefens roll, desto större blir behovet av en kontrollfunktion. Detta leder inte till att höja statusen på butikschefsyrket. Observation 2 Metoderna och tillvägagångssätten som företagen använder för att attraherar potentiella butikschefer säger också lite om hur man värdera själva tjänsten. Jag träffade en personalchef på en av Sveriges större butikskedjor som högt och tydligt deklarerar att ”butikschefer och säljare hittar vi via Arbetsförmedlingen, men vid rekrytering av mer kvalificerade tjänster kan vi tänka oss att anlita extern professionell hjälp”. Att definiera butikscheftjänsten som ”en mindre kvalificerad tjänst” ger inte tjänsten den rättfärdiga status den förtjänar i förhållande till ansvar. Detta är bara ett exempel på hur en representant från branschen nedvärderar benämningen av den yrkesgrupp som ansvarar för att dra in pengarna till företaget. Tyvärr finns det många fler exempel. När jag sedan frågar denna personalchef om hon skulle leta efter sitt nästa arbete via Arbetsförmedlingen så ser hon ut som ett frågetecken (Observera att hon tidigare själv sagt att Arbetsförmedlingen är till för ”mindre kvalificerade tjänster”). Vad hon till slut svarar kan du nog gissa dig till. Detta leder inte till att höja statusen på butikschefsyrket. Kontentan Summan blir att tjänster inom detaljhandeln har en oförtjänt låg status, och i synnerhet butikschefstjänsten. Observera att jag inte har tagit upp sådana saker som låg lön och obekväma arbetstider, för det har andra gjort tidigare. Vem vinner på detta? Finns det utrymme för självkritik i denna fråga? Fredrik Weisten Grundare och rekryteringsansvarig på Retail Knowledge, som utbildar och rekryterar chefer inom handeln.