De flesta andra branscher inser värdet av mysighet, men inte livsmedelsaffärerna. Där ska man fortfarande gå runt, glåmig efter en lång dag på jobbet och exponera varje por med hjälp av starka lysrör. Där bär man runt på fula plastkorgar i skräniga färger. Där står varorna i sina hyllor, stela och opersonliga. På senare år har det dessutom poppat upp en trend som sprider kyla i hela rum med kylvaror, så att man går runt med axlarna mot taket och otrivs. Det är kallt, otrevligt och man längtar mest bort. Viljan att spontanhandla en ny slags keso krymper till ingenting. En gammal regel för den som vill få bra betalt för sitt hus är att baka bullar strax innan visning för att det ska lukta gott och hemtrevligt. Många pyntar med liljor. Nytt är att ta in ett gäng som blixtmöblerar och målar om för att höja värdet. När får vi se Vivo måla och pyssla för att skapa trivsel? Jag längtar efter butiker med mervärde, där jag kan landa i en mysig soffa och läsa kokböcker mitt i shoppingrundan. I drömbutiken finns hyllor där alla ingredienser till en schysst vardagsmiddag ryms på ett och samma ställe. Där finns kostråd, tips på ”snabbmiddag för en” eller ”tjejmiddag”. I den butiken finns härlig musik och en doft av nybryggt kaffe. Där står kundtjänst mitt i butiken och där är personalen klädd i annat än rödblå gabardin. I mina fantasier får jag en snygg kasse att bära varorna i på hemvägen och ett leende från kassörskan. Framtidens butik passar min personlighet. I den mår jag bra, känner mig snygg och hemma. Fast just nu. Hjälp. Mitt i en skitig, rörig Netto, full av billigt krafs, känns framtiden väldigt långt borta. När ska butikerna inse att pris inte är vår starkaste drivkraft? Prislappen är bara relevant när vi inte har nåt annat som skiljer butikerna åt. Carolin Dahlman Journalist