Men varför blev det resultat nu, när förhandlingarna bröt samman förra året i Cancún? Medierna har i lösa ordalag talat om ökad kompromissvilja. Men det förklarar inte varför viljan plötsligt uppstod nu. Förklaringen är att den så kallade fredsklausulen gick ut vid årsskiftet, vilket gör att jordbrukssubventioner nu för första gången kan anmälas till WTO. Om de kraftigt snedvrider handeln kan ett land beordras att ta bort dem. Tidigare i år blev USAs bomullssubventioner fällda, och nyligen rönte EUs sockersubventioner samma öde. Av detta har EU och USA förstått att de snabbt bör avskaffa åtminstone vissa subventioner i utbyte mot att u-länderna sänker tullar, för annars kan WTOs skiljedomstol tvinga bort bidragen, utan att de får något i utbyte. Men är inte detta ett sätt för WTO att inskränka nationalstaternas suveränitet? Jovisst. På samma vis som läraren som vaktar skolgården inskränker skolbarnens suveränitet. Om inte det görs kan den största killen obehindrat slå en bandyklubba (eller en tull på bandyklubbor) i huvudet på de mindre. Och det är inte bara u-länder som har anledningen att glädjas när WTO pressar fram frihandel. En svensk tvåbarnsfamilj har tusen skäl att glädjas. Så många kronor får de nämligen betala i månaden för EUs jordbruksprotektionism. Johan Norberg Författare och idépolitiskt ansvarig hos Timbro