En tredjedel av all alkohol som konsumeras i Sverige är privatimporterad. Mängder av glas och burkar som det inte har erlagts någon förpackningsavgift för hamnar i de svenska återvinningssystemen. – Det utländska glaset som samlas in drar med sig kostnader, men ger inte en krona i intäkter, säger Frank Tholfsson, vd för Svensk Glasåtervinning bekymrat. Under 2003 vällde 48 000 ton utländska glasförpackningar över gränserna. Nu har regeringen givit Naturvårdsverket i uppdrag att snabbt lösa problemet innan pengarna är slut i Svensk Glasåtervinning. – Fortsätter vi som hittills riskerar bolaget att hamna i obestånd, säger Tholfsson, som menar att insamlingen i Sydsverige, där privatimporten är särskilt stor, kommer att behöva begränsas. – Mer glas kommer att hamna i soporna eller i naturen, men vi har inte tid att sitta och vänta på ett paneuropeiskt återvinningssystem, finansierat av likformiga förpackningsavgifter, säger han. Det svenska retursystemet för aluminiumburkar har hittills fungerat väl. Privatimporterade aluminium- och stålburkar har de svenska returautomaterna tidigare ratat, men det irriterade kunderna så pass att de kanske lämnar färre burkar. I dag tar automaterna emot utländska aluminiumburkar, men betalar inte pant för dem. Innan detta år är slut kommer automaterna också att ta emot stålburkar. Också wellpappinsamlingen befinner sig under starkt tryck: – Nu subventionerar den lönsamma företagsinsamlingen, som står för 90 procent av all insamlad wellpapp, den olönsamma hushållsinsamlingen med 60–70 miljoner, säger Thomas Svaton, vd i Svensk Dagligvaruhandel, som föreslår ett system där förpackningsavgifterna på wellpapp slopas, och wellinsamlingen bär sina egna kostnader. Thomas Svaton menar att också krymp- och sträckfilm skulle kunna återvinnas utanför systemet med förpackningsavgifter. Platskretsen tar in totalt 300 miljoner kronor för plastförpackningar, och omkring 80 miljoner på krymp- och sträckfilm.