För vanligt hederligt folk är det självklart att detta är ett brott och att samhällets övervakande instanser ska ingripa. För tjänstesektorn är det dessutom en viktig principiell fråga att brotten inte nonchaleras. Med kammaråklagarens inställning går det nämligen bra att tanka bilen, åka taxi, klippa sig eller ta tre kilo oxfilé utan att betala. Åklagaren och många av hans kolleger åtalar vid så låga belopp endast om det är ”satt i system”. Det är därför det kan ske 90 000 smitningar från tankning på bensinstationer till ett värde av 50 miljoner per år. Staten smiter från ansvaret och därmed den nota som företagen nu får betala. Småstölder, snatterier och snyltning är den vardag som massor av tjänsteföretag möter. Det är samma företag som har gett sina egna organisationer, Svensk Handel och SHR, i uppdrag att stötta skattemyndigheternas jakt på fifflande företag. I gengäld möter de ett övervakningssamhälle som prioriterar skatteövervakning och parkeringsböter men struntar i vad den stora allmänheten anser som självklara brott. Det här sker samtidigt som regeringen i samtal med Svenskt Näringsliv ställer krav på etik och moral och i svepande ordalag anklagar ”näringslivet” för ohederlighet efter några storföretagsskandaler. De flesta människor i Sverige lever i tron att om man blir bestulen, tar fast tjuven och går till polisen, då skipas rättvisa. De blir grymt besvikna den dagen då de drabbas. Och så kommer det att vara tills tillräckligt många åklagare och riksdagspolitiker själva möter den här verkligheten.