Många har uttalat att det är viktigt att de konkurrensrättsliga bestämmelserna är lika i samtliga EU-länder. För första gången på länge är frågorna om konkurrens och tillväxt nu samlade hos en och samma minister genom näringsminister Leif Pagrotsky. Detta ger hopp om en ny insikt om nödvändigheten av samarbete mellan företag för effektivitet och tillväxt och till nytta för konsumenten. Sverige har okritiskt anammat EUs konkurrensregler. Genom 1993 års konkurrenslag förbjöds i princip allt konkurrensbegränsande. Inget ansvarigt organ brydde sig om att undersöka omfattningen av det kartellsamarbete som då förbjöds. Ett system med tillståndsgivning för kartellsamarbete genom ”icke-ingripandebesked” eller ”undantag” infördes. Från EU har nu aviserats stora förändringar i den administrativa behandlingen av konkurrensbegränsande kartellsamarbete genom den så kallade ”moderniseringsprocessen” (EG 1/2203). Tillståndsprövningen för kartellsamarbete ska upphöra. Förordningen träder i kraft den 1 maj i år. I framtiden ska för avtal som kan påverka samhandeln mellan EU-länderna införas så kallade självcertifiering. Detta innebär att företagen själva ska bedöma om samarbetet står i överensstämmelse med EUs konkurrensregler. genomförs ”moderniseringen” i Sverige, som föreslås i ”Reformerad konkurrensövervakning” (SOU 2003:73), kommer vi i Sverige att ha ett liknande system som gällde före 1993. Även då ålåg det företagen att själva bedöma om ett avtal stod i överensstämmelse med dåvarande konkurrenslag och den praxis som hade utvecklats. EU-kommissionen synes inte ha behandlat behovet av information om kartellsamarbetsavtal. Inte heller har det behandlats i nyss nämnda betänkande eller i Konkurrensverkets remissvar över betänkandet. Ska Sverige igen gå helt i EUs ledband eller kommer Leif Pagrotsky att välja en vettig linje? Det är otillfredsställande att horisontella prisöverenskommelser, samarbete vid lämnande av anbud, kvot- och marknadsdelningsavtal ska kunna tillämpas utan konkurrenters eller konsumenters kännedom. Information om sådana avtal, om de inte är bagatellartade, borde lämnas till Konkurrensverket. Anmälningsskyldighet och någon form av kartellsamarbetsregister bör finnas, så att företag och allmänheten informeras om tillåtna och otillåtna samarbetsavtal. Sverige har på ett föga hedrande sätt slaviskt följt EUs regler och system på det konkurrensrättsliga området vilket har fått till följd att nyttigt och tillväxtsbefrämjande kartellsamarbete har motverkats. Ända sedan Judas angav Jesus har angiveri uppfattats som en av de mest förnedrande inslagen i mänskligt beteende. Ändå har detta införts i svensk konkurrenslagstiftning genom att företag som deltar i en olaglig kartell anmäler sina ”vänner” – avtalspartner – till Konkurrensverket, kan slippa konkurrensskadeavgift. Leif Pagrotsky borde ta bort detta förnedrande inslag. Det finns bättre alternativ. Kriminalisera deltagande i grovt skadliga karteller och låt deltagarna personligen bli ansvariga för konkurrensskadeavgiften. Då försvinner nog lusten att sluta skadliga kartellavtal. Stefan Ravelin Euro-Competition. Har tidigare arbetat på Konkurrensverket och på näringsdepartementet.