Det är faktiskt det intryck jag får när jag besöker vårt grannland Estland. När jag frågar en ung estnisk politiker om det viktigaste med EU-medlemskapet svarar han att det är att Estland kan angripa EU:s regleringar och protektionism. Under de senaste tio åren har Estland tagit bort monopol och företagsstöd, avskaffat alla tullar och avreglerat jordbruket. Bolagsskatten har avvecklats och en platt och låg inkomstskatt införts. Maken till liberal chockterapi har sällan synts. Terapin har fungerat och investeringarna har strömmat in. Sedan 1995 har tillväxten legat kring 5 procent per år, och lönerna har ökat med 70 procent. Då var landets BNP 30 procent av Sveriges, i dag är den 40. När jag besökte Tallinn för tio år sedan var byggnaderna fallfärdiga och gatorna smutsiga. I dag ser Tallinn ut som en välbevarad Hansastad. På min rundresa i landet ser jag nybyggen och uppfräschningar. Parkeringsavgiften betalas via mobiltelefon, och IT är en självklar del av tillvaron. Makthavare och företagare är unga, både till ålder och sinnelag. Maria Rankka, en av få svenskar som har uppmärksammat grannlandet, formulerade det väl i en utmärkt bok: Estland är ”en ny generations nation”. Estlands liberala politik har gjort att det tidigt kvalificerade sig för EU:s östutvidgning. Paradoxen är att medlemskapet tvingar Estland att avskaffa delar av denna politik. Just nu inför landet 80 000 sidor EU-lagstiftning och återreglerar jordbruket. Göran Persson har varnat Estland för att dess låga skatter innebär orättvis konkurrens, och EU har hotat att bötfälla landet för att befolkningen hamstrar socker och andra varor som fördyras när handelshindren är på plats. Vi har alla mycket att vinna på om Estland framöver lyckas påverka EU mer än EU påverkar Estland. Johan Norberg Författare och idépolitiskt ansvarig hos Timbro och fanns nyligen med på tidningen Affärsvärldens lista över 100 unga makthavare i Sverige.