31, 500 000, 4 000 – tre viktiga tal i Claes Wennbergs liv. Det första står för åldern då han tog över familjeföretaget Wennbergs Bokhandel i Västerås. 500 000 för hur många besökare boklådan lockade i fjol. 4 000 för hur många meter han ska bergsklättra i Armenien i mars innan han kastar sig utför med skidor. – Jag är bara så nyfiken och har en sådan oerhörd lust, säger 46-åringen leende och fortsätter. – Jag menar, man går upp på femman och hoppar, sen får man se om det gör ont, säger Wennberg vars förkärlek till luft, ljus och höjder avspeglar sig på företaget han tog över från sin far Hans Wennberg. – Jag köpte tre butiker, la ihop dem till en och flyttade upp den på en övervåning i ett varuhus. Och behöll samma omsättning, säger han utan att låta kaxig. I dag är Bokiabutiken i Västerås Sveriges största med en försäljningsyta på 850 kvadratmeter och fylld av detaljer du aldrig ser i den traditionella boklådan. – Varför ska jag driva en traditionell bokhandel? Det är ju inget kul, säger Claes Wennberg som nyligen träffade ett avtal med en möbelkedja som ska få använda hans butik som utställningslokal för fåtöljer och soffor. – Det är en vinn-vinn-situation. Jag har 500 000 besökare som får se deras produkter, och de bjuder mig på variation då de planerar att byta ut möblerna fyra–sex gånger per år. Kök med kändiskockar Sedan tidigare har Claes Wennberg låtit bygga ett komplett kök i butiken där han bjuder in kändiskockar som Tina Nordström och Verner Vögeli för att laga mat åt kunderna. – Det kan till exempel vara en asläcker bar i New York som inspirerar mig, inte någon annan bokhandel, säger Wennberg vars mor lärde honom att använda sina ögon på ett kreativt sätt. – När jag går någonstans funderar jag ”Vad är det som påverkade att jag gick hit?”. Om man börjar tänka i de banorna får man större förståelse för flödet av människor. Jag brukar sätta mig ned och titta på människor utanför min egen butik. Tog över efter far Av sin far lärde han sig bokhandlaryrket. – Jag jobbade med min pappa tills jag var 23 år. Hur han var? Stenhård. Claes ler stort. Och minns hur han ville stå på egna ben. Stegen ut i världen, eller snarare stavtagen, tog honom till alperna och ett jobb som reseledare. – ”Sällskapsresan” var en smekning i jämförelse, skrattar Claes. Men samtidigt var det en väldigt bra skola. Som 31-åring drev han en fjällstation i Norrland. Då inträffade ett karriärsavgörande moment – resebyrån Atlas erbjöd honom jobbet som ekonomichef på Kanarieöarna. – Men jag tackade nej på grund av snöbrist. Men då hörde min far av sig. Han tyckte väl att om jag kunde bli erbjuden det jobbet kunde jag vara mogen att ta över familjeföretaget. När jag flyttade hem den 19 september 1988 gick jag in, och han ut. Och om jag inte frågade något så skulle han hålla käften. Claes pappa dog härom året. Vad sa han om din förvandling av bokhandeln? – Han var lyrisk. Och vi har säkerligen inte sett den sista förvandlingen av Bokiabutiken i Västerås. – När min butikschef åker bort brukar jag få lova honom att inte bygga om.